Eftermiddagen och kvällen har varit helt underbar! Humöret blev på topp från ingenstans. Jag & Älsklinge har busat och haft det jätte mysigt. Leon har varit underbar och våran Vickan kom efter jobbet med en mycket positivare inställning till livet. Vi har tagit en promenad till konsum och köpt lite gott. Så nu väntar vi bara på att Leon ska vakna så han kan äta och somna om igen! I morgon ska Lina få sovmorgon!! Älsklingen blev ledig denna vecka med brist på jobb, så hans kommande fyra veckor förskjuts lite. Men det gör mig ingenting! 

Nej nu ska jag återgå till mitt & i morgon lovar jag er bättre bloggning. Har varit väldigt tyst från min sida idag, men det har haft sina orsaker.

Dagen har gått väldigt sakta, jag somnade om en gång efter deppinlägget i morse. Fick sova två timmar med mitt hjärta på bröstet. Och när vi vakna var båda ganska pigga. Älsklingen och Vicky hade städat undan här hemma jätte skönt. Har bara varit hemma, inte tagit ett steg utan för dörren men ska ta mig en promenad nu hade jag tänkt, rensa tankarna lite grann. Sen ska vi väl laga någon mat senare ikväll. Vad vet jag dock inte. Fantasin är inte den bästa.

If people don't care about you, why should you care about them?

Jag antar att ni undrade vad mitt korta blogginlägg igår handlade om.

  Allt i allmänhet känns det som. Tre ord som kan förklara en hel del " Jag orkar inte". Jag är helt slut, man tror att man är stålkvinnan och har något övernaturligt när man får barn. Visst det håller i dom två första veckorna, men sen då? Man är inte mer än människa. Alla vakna nätter, känslan av att vara otillräcklig att göra allt som står i ens makt men ändå inte lyckas alla gånger. Att stress äta när man ska äta mat, att knappt hinna skölja ur balsamet efter att man har duschat, alla andra småsysslor som ska göras runt omrking som man lätt glömmer av. Sen ska man lyckas hålla kontakt med alla sina vänner också. 

Missfatta mig inte nu, jag älskar att vara mamma! Det är det bästa som har kunnat hända mig, men jag är trött, jag är sliten, jag är på bristningsgränsen. Men på något vis så höjs styrkan till 100% igen när våran älskade son ger ett sådant smile som på bilden nedan. Så vi får hoppas att Leon ler mycket idag för jag är trött, så trött att ögonen går i kors. Funderar på att bara vara hemma och minsta stunden jag ser att Leon stänger sina ögon stänger jag mina. Men det är ett problem för mig. Då ligger jag och pressar mig själv till att somna och vips så gnälls det lite bredvid mig och jag har mysslyckats och inte hunnit sova ens två minuter.

Nåväl, känns skönt att ha få skriva ur mig lite. Annars hade det kokat över som vattnet gör på spisen precis nu. Måste gå.

Jag orkar inte blogga idag, mitt humör är längst ner. Vi hörs i morgon!