6/9 

Dagen rullade på som vanligt. Jag och Sara bestämde oss för att cykla och handla och sen storstäda hela lägenheten. Sagt och gjort vi skrubbade varenda liten vrå, tvättade, bytte gardiner och höll på. Det sista Sara sa innan hon gick var att vattnet kommer gå inatt. Eftersom jag inte känt NÅGONTING under dagen lät det lite skumt. Men jag själv hade sagt dagarna innan att jag trodde han skulle komma den 7 eftersom 7 är mitt turnummer.

7/7

Vaknade av att jag var kissnödig vid 03,30 så jag gick upp på toa som vanligt. När jag kom tillbaka till sängen fick jag kraftig mensvärk som vägrade ge sig. Det kändes inte som innan utan gjorde hundra gånger ondare. Tänkte för mig själv undra om det är riktiga värkar nu? Låg där i en halvtimme och vred och vände på mig tills klockan 04,00 då kändes det som att jag kissade på mig. Jag sa lite lungt " Sargon jag tror mitt vatten har gått " Han hoppade upp ur sängen och vi gick till toaletten för att kolla där kom det mer och jag satte binda i trosan gånger 4 dom blev dyngsura på en gång. Tyckte det kändes märkligt för överallt där jag har läst har jag uppfattat det som att det "forsar ut en pöl". Ringde mamma och berättade och hon sa åt mig att åka upp till förlossningen eller ringa för det måste ha varit vattnet som gått. Ringde förlossningen som bokade tid åt mig 07,30 dagen efter för kontroll eftersom värkarna inte kom tätt och gjorde så ont. Ringde upp till Vicky och berättade, men tror hon hade svårt att fatta vad jag sa där i drömmen haha. SEN KOM VÄRKARNA, det gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag vred vände och skrek. Tror att älsklingen filmade mig lite där när jag låg och slog i kudden. Älsklingen lagade ordning frukost med ägg och grejer, haha gourmet frulle. Men jag kunde knappt äta. När klockan var 06,30 stod jag inte ut längre utan vi ringde en taxi som kom på en gång. 

När vi kom upp till förlossningen konstaterade barnmorskan att jag var öppen 2 cm så det hade börjat. Värkarna var inte tillräckligt täta men vi blev inskrivna och fick ett rum. Därefter kom dom tätare och gjorde ondare. Den lilla frukosten jag fått i mig kom upp där mellan värkarna. Jag som hade sagt innan att jag inte ville ha någon bedövning ändrade mig snabbt och plingade för att förbereda dom på att jag minsann skulle ha ryggmärgsbedövning. Efter några timmar, tro klockan var närmare tolv så kom dom in två läkare och barnmorskan för att berätta att dom tyckte att jag kunde gå hem och komma tillbaka senare under dagen. Jag tittade på dom som om dom vore dumma i huvudet och sa lite snällt att jag gärna stannar kvar. Hade dom tänkt att jag skulle gå ut bland folk och skrika mitt i värkarna? Fick testa lustgasen som jag bara fick ondare av, kändes som att värkarna satt i längre så jag kastade iväg den efter varje gång jag försökt. Och jag försökte säkert 10 gånger haha. Måste sett roligt ut. 

Eftersom lustgasen inte gjorde någon verkan bad jag om att få den där ryggmärgsbedövningen men barnmorskan som jag förövrigt tyckte var helt pantad och efterbliven sa att jag var tvungen att vara öppen minst 5cm för att få den. DÅ sa jag " Men du kanske ska kolla hur mycket jag har öppnat mig då ". Då var jag öppen 6cm så hon skulle ringa på doktorn som skulle sätta den. Mamma som jobbade var nere hos oss nästan hela tiden och det var doktorn från hennes jobb som skulle sätta den så hon kom samtidigt som honom. När dom skulle sätta bedövningen så kan jag lova att krystvärkarna redan hade börjat eftersom det tog minst en timme innan han kom. Det kändes som att jag skulle skita på mig och jag skrek det minst 15 gånger tror jag. Men dom försäkrade mig hela tiden om att det skulle jag minsann inte göra. Jag skulle ligga med knäna uppe vid bröstet och hakan ner i bröstet samtidigt som värkarna kom med en jävla fart. Det var inte lätt kan jag lova. Jag skrek och skrek men ville ändå ligga still så det någon gång skulle göra mindre ont. Mamma och älsklingen var verkligen ett enormt stöd tror jag gjorde blåmärken på både mammas och älsklingens händer och armar. 

Klockan 13,45 satt bedövningen i ryggen men skulle ta en kvart till en halvtimme innan den verkade. När jag väl fått bedövningen började det kännas lite bättre. Klockan 14,00 kom det in en ny barnmorska som presenterade sig och ville se hur mycket jag var öppen. Sagt och gjort. " Du är helt öppen och det är dags att flytta över till den andra sängen ". Jag är överlycklig över att dom hann byta barnmorska innan jag skulle föda för hon som kom in var hur underbar som helst. Hon kändes personlig på något vis, jag litade på henne och hennes ord. Hon sa åt mig precis hur jag skulle göra och peppade mig riktigt mycket. Jag krystade samtidigt som jag skrek att jag skulle dö, jag trodde inte att jag skulle klara av det och mitt upp i allt skrek jag om att jag ville göra kejsarsnitt. Hur rolig får man vara? När jag krystade sista gången skrek älsklingen, mamma, barnmorskan, en barnmorskestudent, en undersköterska varannan gång. " En till kom igen Lina du klarar det ".

Till slut var han ute, Han vägde 2810g och var 48cm lång och fick namnet Leon.

Att få honom upp på bröstet var det underbaraste jag har varit med om. Jag tror att vi alla där inne grät, iallafall barnmorskestudenten jag mamma och Sargon.

Älsklingen klippte navelsträngen och presenterade oss som föräldrar.

Hallå där!

Sitter i skrivande stund och hoppas på att Leon inte vaknar. För älsklingen är ute och träffar en kompis och Leon brukar ha tendensen att inte vilja låta mamma sitta vid datorn. 

Dagen har varit bra, natten dock värre. Leon skrek och skrek igår & i natt. Han har magknip som vi har förstått det så det första vi gjorde i morse var att gå till apoteket för lite medecin. Hoppas att det verkar snart, gör otroligt ont i hjärtat att se honom gråta när man inte kan göra annat än att trösta. 

Annars trivs vi med familjelivet, en otrolig lycka! Som inte kan förklaras i ord. Den är otrolig och jag är så glad att jag lever! Dagarna flyter på och  visst är jag så trött att det känns som att man ska somna. Men man går på överenergi!

Tänkte försöka skriva förlossningsberättelsen nu och förhoppningsvis kommer den upp nu ikväll om inte annat i morgon!

Blev ingen uppdatering som jag hade tänkt mig idag heller! Har varit fullt upp. Var först på BB för läkarkontroll, allt var bra och hörseln var percis som den skulle nu! Leon fick sin första spruta idag, eller dom tog blodprov och han var så duktig, han låg bara där och tittade. Sen ner på stan för att fixa en massa viktiga papper som inte blev av. Men var där nere ett bra tag tills Leon blev hungrig och jag nästintill sprang hemåt. Nu på kvällen har vi bara varit hemma och myst, My var förbi med en jätte fin body och ett par strumpor åt Leon. Cassie har också varit här nu på kvällen, hon åker ju hem på söndag! Usch det känns skumt att säga att hon åker hem.. 

Älsklingen går runt med en ÄNTLIGEN sovande son i famnen, han har skrikit nästintill nonstop nu senaste timmarna, han har ont i magen efter vad vi har förstått. Så i morgon blir det Apoteket på en gång! Stackars liten, gör ont i en när man inte kan göra någonting åt det.

I morgon är det fullt upp igen, Cassie fyller hela 20 år, ska förbi Gammelmormor och sen kommer ju Sargons syster Rita med sin familj hit för att träffa Leon för första gången!

Nu sover plutten så ska passa på att diska innan han vaknar igen!

Jag är inte världens flitagste bloggare just nu, men jag har svårt att ta min tid till det när jag har en underbar son att titta på minuterna in och minuterna ut. Det blir bättre, om ett tag. Just nu är det så många att träffa & så mycket att göra.

Idag var vi ute med barnvagnen för första gången, gick hur bra som helst. Jag dock har lite ont där nere efter mycket promenad. Nu ska jag stupa i säng med min kära familj.

Imorgon blir det bättre uppdatering då jag ska spendera dagen hemma efter läkarkontrollen klockan 13! Kanske en förlossningsberättelse också om någon är intresserad?

Godmorgon! Inte ofta man har sagt godmorgon såhär tidigt i bloggen!

Sitter här en snabbis eftersom Leon somnade om brevid sin pappa efter att han fått lite mat. Har gått relativt bra att sova inatt, han har varit vaken några gånger och velat ha mat och lite närhet. Vi skämde bort honom och lät honom sova mellan oss. Jag är så rädd att jag inte ska höra honom. 

Kaos med bröstmjölken, jag har aldrig haft ondare i hela mitt liv. Och dom har säkert blivit tre storlekar större på 12 timmar! Pumpen blir min bästa vän, för jag vill då inte ha någon mjölkstockning.

Leon och hans kusin & sen hans pappa :)

Idag ska vi försöka ta oss ner till stan, första trippen med vagnen! Måste inhandla ammningsbh och lite strumpor åt vårat mirakel. Men vi hörs senare!! 

Nu är vi hemma, vi är hemma som en familj och jag har aldrig varit lyckligare.

Vi blev inte långvariga på BB utan åkte hem redan efter 24 timmar. Fanns liksom ingenting där att göra, ville bara hem till vårat eget. Förlossningen gick bra, eller bra kanske jag inte ska säga. Trodde jag skulle dö mest hela tiden. Aldrig haft så ont i hela mitt liv, men med tanke på underverket vi fick var det värt det. Kom in till Förlossningen 07,00 och han tittade ut 15,10 så det tog inte allt för lång tid och däremellan ville dom skicka hem oss under dagen. Men det tackar jag mig själv för att jag inte gjorde. 

Är hemma och har haft besök av Sargons mamma, hans bror, hans brors fru och deras barn! Alla tyckte Leon var så lik Sargon när han var liten och det stämmer nog bra! Vi bråkar dock om vilken näsa han har. Min eller Sargons.

Jag har fruktansvärdt ont där nere och i ryggen, kan knappt sätta mig och ställa mig! Men det är smärta man får ta. Våran lilla ängel ligger och sover, men jag ska nog ta och väcka honom snart så han kan sova i natt.

Tack för alla era gratulationer!

Idag grattar vi lilla Leon på födelsedagen och säger välkommen till världen.. 

Han bestämde sig för att komma ut kl 15,10 vägde: 2810g och var 48cm lång.. 

Förlossningen har gått bra och hela familjen mår bra, Lina har lite ont men att

ha lilla Leon i sin famn får henne att glömma smärtan.. 

Han är så underbar och sååå liten o söt.. Ett stort Grattis och lycka till nu med eran nya familj Lina och Sargon

We love you / Sara&Vicky

Nu har jag försökt sova men det var bara att ge upp. Värkarna kommer med 10 minuters mellanrum ungefär och jag trodde nog aldrig att det skulle göra såhär ont. Vet inte var jag ska ta vägen när dom kommer! Och det var inget sipprande vatten utan det har kommit mycket mer. Har försökt äta en macka och oboy men det var inte lätt kan jag lova! 

Om det fortsätter såhär kommer vi ha våran son hos oss i dag! Hur underbart som helst och jag är så nervös att jag inte vet var jag ska ta vägen. Huvudet dunkar och hjärtat bara bultar! Vilken underbar känsla.

Vicky eller Sara får uppdatera er om vad som händer och sker senare under dagen! Förhoppningsvis kommer inte jag hem igen förns jag har den lille med mig.